Omtumlande resa till Umeå igår, i alla fall när poletten trillade ner någon gång under kvällen..
Läkarna har givit upp angående fler cellgiftsbehandlingar, chansen att en fjärde skulle rensa rent när de tre tidigare inte gjort det är mycket liten. Därför vill de gå direkt till transplantation trots att leukemin finns kvar.
Det finns en chans för överlevnad om vi gör transplantationen, om vi inte gör den finns ingen chans. Möjligheten är att de nya immunförsvaret skall ta död på de kvarvarande leukemicellerna och då är det bäst möjlighet ifall de håller sig på så låg nivå som möjligt. Detta innebär ju att man nu hoppas på fortsatta låga vita blodkroppar. Det är som läkaren säger: det är en kapplöpning mot tiden. Den nya benmärgen måste växa sig stark och börja ta död på leukemicellerna innan leukemin börjar rusa igen.
Vi skall nu försöka få till att behandlingen börjar redan nästa vecka, dvs tidigarelägga allt med en vecka. Läkaren ville inte diskutera donatorn eftersom det råder sekretess om vem det är, nu har vi kontaktat den "hemliga" donatorn som skall kolla om inte hans sista tester börjar vara klara och att vi då kan köra direkt.
De är några risker med transplantationen:
-Infektionsrisk
-Bortstötning av nya benmärgen
-GvHD, dvs att de nya immunförsvaret blir för starkt och börjar angripa frisk vävnad i kroppen.
Allt detta går att medicinera mot och motverka men sedan finns givetvis den sista risken:
-Den nya benmärgen kan inte ta död på de kvarvarande leukemicellerna.
Transplantationen måste fungera så det som verkar gälla är att antingen fungerar det och jag blir frisk eller så går det fort och det är över innan sommaren är slut.
/Mika o Monne
Umeå. I bakgrunden ser ni micron där alla patienters mat värms.
Inte riktigt samma klass som i Sunderbyn.
Idag hann vi med både film och mys plus en stund på ranchen innan det var dags för "hemgång".