Nu blev det lite jobbigt då jag uppenbarligen inte svarar på cellgifter som de allra flesta gör. När jag frågade om varför det var så här så är svaret att min sjukdom är lite mer elakartad. "Vi lyckas inte rädda alla" sa Lena sedan. Lägg till en sinnessjuk huvudvärk och akut datatomografi och senare idag ryggmärgsprov eftersom leukemin även kan har drabbat centrala nervssystemet. Då tänkte jag att jag faktiskt kan dö av det här.
Senare pratade Monica och jag och kom fram till att det bara är att acceptera att vägen blivit längre och lite guppigare. Även CNS-varianten är behandlingsbar, om det nu skulle visa sig vara så.
Det kommer ta längre tid och det kanske inte blir någon golf alls denna sommar men nästa sommar då är jag med igen.
/Mika
kl 13.45
Ryggmärgsprovet är taget. Vi var båda nervösa för att biverkning i form av huvudvärk skulle komma. Mika låg stilla i 1 timme, ingen huvudvärk, vilket känns toppen.
/Monne
1 kommentarer:
SvaraRaderaCarina sa...
Hej Micke :)Såg de här orden på nätet och tyckte de var så kloka...
"Att vara stark är inte att springa fortast eller att hoppa högst. Att vara stark är inte att veta bäst och vara främst. Att vara stark är att aceptera livets villkor. Att vara stark är att tänka om, när livet inte blir som du planerat. Att vara stark är att se möjligheterna i det som verkar omöjligt. Att kämpa trots motvind och låta den bli till en utmaning."
Jag tror att DU har kraften att besegra din sjukdom! Ebba hälsar åxå!
Det är ju inte utan att man får en tår i ögat när man läser vad du skriver Kuben. Du är en kämpe eller snarare NI är det!
SvaraRaderaJag, Danne, Stefan och Jimmen åker till Visby på fredag för en golfhelg. Jag skulle gärna vilja säga att jag ska slå ett extra slag för dig men det vill jag ju inte heller...ja, du fattar hur jag menar iaf:)
oj oj det här verkar vara riktigt jävliga rackare!!!
SvaraRaderaBakslag får man nog räkna med så det e bara å kämpa på,även
om vägen har blivit guppigare....
Vi tänker på er å håller alla tummar å tår!!!
Kramar till er från oss!!!
Det är bara i Skandinavien vi säger " Om jag dör" istället för när jag dör. Efter Tsunamin förstod jag att man kan dö närsomhellst. Det tog en stund innan jag förstod att tricket är att våga leva in till sista andetaget. Att fega och gömma sig för allt som är farligt hjälper inte. Det är en Guppig väg men man får ta en dag itaget. När jag hörde att du var sjuk tänkte jag som du, klart Mika blir frisk, och det tror jag fortfarande, bara lite guppigare. Nu skall jag kontoll läsa en blogg om en tjej med CNS och leukimi som tog sig igenom och just börjat jobba igen, är den Beningn lägger jag ut länken ;)
SvaraRaderaTänk att det finns leukemi som är lite mer elakartad, grader i helvetet. Vansinnigt...
SvaraRaderaJag tänker precis som flera redan skrivit om och om igen här på bloggen: att om nån fixar även den jävligaste av cancrar, så är det du. Ni tillsammans.
Stora kramar till er alla från lillkusinen
Nu är det sådant läge vi pratade om i lördags. Ni vet, när ord inte räcker till. När det är svårt att finna meningar som ger tröst och styrka...Likt Carina hittade jag kloka ord om styrka...
SvaraRadera"Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas.
Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit".
Vi tror att du/ni fixar detta tillsammans!!
Kramar från Nina & Matte
Go kväll..
SvaraRaderaOj-oj.. Vad säger man om detta????
Under denna period, från v 10 när beskedet kom, tills idag har jag inte ens tänkt tanken...
Självklart så kommer ni igenom detta, något annat finns inte..
Själv gör jag golfpremiär i Skjomen, fredag-söndag, men det känns inte alls bra, alla dessa år när jag åkt upp på höghöjdsträning, för att sen komma ner till låglandet och piska upp dig..
Syskonkärlek när den är som bäst, båda vägrar att vika ner sig, vi båda hatar att förlora mot varandra, tuffa matcher, men oj vad roliga...
Som vi skojade för några veckor sedan, om du så ligger och grinar på 16:e tee, och klagar på att du är cancersjuk, så skulle jag ändå inte ge bort ett enda slag....
Men nu är det allvar, FY FAN VAD DU MÅSTE KÄMPA.
// Mittemellan
Hela denna långa och guppiga väg tänker vi intensivt på er och skickar positiv energi.
SvaraRaderaMitt i allt det här har ni precis den sortens styrka som Carina och Nina & Matte hittat så fina ord om.
Det här kommer att gå vägen och Mellanstorebror kommer att få ordentligt med pisk på banan igen.
/Många stora kramar från Martin och Johanna
Med stöd av så många vänner och dessutom en stor familj så är det väl klart att du/ni blir hel igen. Det tar mer tid än beräknat, men golfbanan finns ju kvar nästa år också.
SvaraRaderaNär jag läser bloggen och ser hur många vänner som följer er i allt som händer, slår det mig något som min mor ofta sa till oss barn:
Säg mig vem du umgås med skall jag säga dig hurdan du är.
Ni skulle göra likadant om någon annan av era kompisar skulle drabbas. Ni, (och då menar jag alla som skriver här)har valt att umgås för att ni är omtänksamma, trevliga personer som bryr sig om varandra. Ni har valt varann ut efter era egna utomordentligt bra värderingar.
Hoppas du slipper huvudvärken och kan sova gott!
Kramar från mig och Tore
Gokväll... fattar nog bara lite om detta med bloggar o sån´t, är ju ingen datanörd och det tog ju sin tid att hitta fram men nu är jag/vi här....kul. Som du skriver att vägen blev lite guppigare, så är det väl med denna sjuka. Beror guppen på tjälskador månne? Du vet, våra norrländska vägar denna tid. Och du skriver ju att det säkert tar lite längre tid med behandling och sån´t, och att golfen får nog vänta till nästa sommar vilket är långsiktikt positivt tänkande. Kramar till er alla.... Berith och Reino
SvaraRaderaFina, fina Ni. Såklart att detta ska gå vägen. Något annat finns inte. Håll fast vid den övertygelsen så kommer detta att gå bra. Det är en guppig väg, men som sagt, det är vi ju vana vid här uppe i norr. Vi som står vägkanten hejar på så mycket vi bara kan. Ända in i mål.
SvaraRaderaStora styrkekramar, Åsa
Kuben, för fan! Det är bara att kämpa! Det är långt kvar till 18 hålet! Just nu kanske du ligger i bunkern på hål nio. Det kanske inte blir en chip och en putt men upp och i kopp skall du! Sedan är det nio långa hål kvar. Förhoppningsviss bra och inte allt för svåra hål! Så kämpa dig förbi det här nionde hålet!
SvaraRaderaVi alla är med dig ända in i kaklet!
Kämpa!/ Biffen Tullnér