Småtungt

jag har haft lite dålig ork att skriva något på sistone, hade en ganska vidrig helg med en värk som inte gick att få bukt med. Efter att ha varit i Umeå på tisdagen så fick jag ju inte längre äta Pronaxen som smärtstillare eftersom mina njurvärden börjat stiga. Det jag fick istället verkar ungefär som ett sockerpiller. Min förhoppning om att själva grundproblemet med nervbanor i kläm, eller vad det nu kan vara, kom ju också på skam då jag åter fick känna fulla effekten av värken när den kommer tillbaka.

Lite febertendenser också under kvällarna som vi inte riktigt vet vad det beror på. Det kan ju vara så att all energi som kroppen lägger på värken gör att jag blir lite matt och febrig, det kan ju också vara abstinens...? Det där Pronaxenet är ju uppenbarligen av lite starkare karaktär.

Nåväl, efter samtal med Umeå igår så var budskapet "ät vad som fungerar", så där skall man inte ha det och dessutom var inte njurvärdena på några speciellt höga nivåer. Vi avvaktar sjukgymnastikbehandling i ett par veckor till och sedan får vi väl se på andra alternativ.

Bilen är hemma och min road-trip gick utan bekymmer. Cruisecontrol från Väsby till Umeå (nästan), besök hos Jarlenforsarna och sedan hem på fredag förmiddag. Det står en Honda för mycket på gårdsplanen nu och tar plats. En sådan borde man väl kunna byta in mot en 1000-kubikare från 90-talet?

"Människohamn" av John Ajvide Lindqvist läses för närvarande och innehåller en hel del The Smiths-referenser som gjort att "Complete collection" går just nu på Spotify.

/Mika