Ambulansflyg

Vi fick åka ambulansflyg till Umeå. Två piloter, en sköterska, jag och Mika. Läkaren i Sunderbyn tyckte att Mikas hjärtfladder och hans inflektion var för mycket för att våga skicka honom med taxi till Umeå. Tror ni att Mika tyckte likadant??

Planet var litet. Tre sittplatser och en bårplats. Jag satt längst bak, bredvid bagaget. Mika satt med ryggen mot piloterna och med sköterskan mitt emot. När jag tittade på hur piloterna drog spakarna hit och dit och hur syrran kollade Mikas hjärtfrekvens, tänkte jag att det är som att vara med i en film. Hur kan allt detta hända oss? Det känns inte verkligt. 

Till och från flygplatserna fick vi åka ambulans, så nu har vi gjort det också. Jag kände mig gråtfärdig när vi steg in i ambulansen på Sunderbyn. Känslan över hur sjuk Mika är kom över mig. Nu är vi iallafall på plats i Umeå och Mika har fått påfyllning av Peters celler. Dessa celler, lymfocyter, är kroppens krigarceller. Han fick en minidos, 1,4 ml. Efter ca en månad är det dags för en ny dos av dessa. Man trappar upp dosen efter hand. Denna behandling är vanlig sa sjuksyrran. De har redan i år gjort ca 50 påfyllningar.

Mika har en infektion i kroppen som de behandlar intravenöst med Vancomycin. Han fick också två påsar med blod under natten eftersom Hb värdet var lågt. De hoppas att hjärtrytmen blir bättre med detta. De tror att hjärtproblemet beror på cellgiftsbehandlingen.

Det var knökfullt på avdelningen. Vi fick övernatta i läkarrummet. Det har varit en natt med många provtagningar, blodtransfusioner och vätskedropp. Trots det är det skönt att de kollar allting.

Efter påfyllningen fick han ligga och ta det lugnt ett par timmar. Vi väntar på att få besked om när och hur vi får åka hem. Läkaren är osäker på om taxitransport funkar (Mika tycker att det inte är några problem) men vet inte om vi kan flyga tillbaka. Vi får vänta och se...

//Monne