Halmstrå

På cancerfondens hemsida finns det en massa saker att läsa.
Jag har kollat upp en klinisk studie som Karolinska håller i och som ser intressant ut.
Sedan finns det en del tips om olika behandlingsformer, i Sverige och utomlands.
Vad som är bra har jag ingen aning om, men alla möjligheter vill jag utförska.


Från forumet på cancerfondens sida hittade jag detta:
Min märkliga historia

Dagen innan midsommar i år fick jag besked på att den knuta som man hade tagit biopsi på innehöll malignt melanom. Tack vare att jag har en sambo som är intresserad av det här med alternativa behandlingar (och kunnig) så botade jag mig själv, med hjälp av honom naturligtvis.

Så här gjorde jag:
Jag såg till att jag blev basisk i kroppen. Den första tiden drack jag bara grönsaksjuicer (hemmapressad) och hemmagroddad mungbönsvälling. Jag skippade allt animaliskt, till och med mjölk. Det jag åt mycket av var blåbär, jordgubbar och soyamjölk. Mungbönsvällingen blev det viktiga för mig. Vid mitt första besök på bröst och melanommottagningen i Lund fick jag höra att man misstänkte att det var en sekundär metastas eftersom knutan satt under huden.
Hela juni och juli gick. Jag var naturligtvis jätteorolig men säker på att jag skulle klara det. Jag har hört talas om flera som har klarat av cancern med denna kost
Jag åkte till ett hälsohem i Höganäs där man förespråkar den här kosten. 13000 kr betalade jag för den veckan. Tänkte söka bidrag från cancerfonden men hann inte....
Jag var på CT-petröntgen i augusti. Man hittade inget "mer än det som man redan visste." Ett par veckor senare blev knutan borttagen på lasarettet i Landskrona.
Vid nästa läkarbesök fick jag höra att det var en godartad förändring. Inga cancerceller fanns kvar. Jag försökte tala om vad jag gjort men man ville inte lyssna. " Vi har tagit fel". Sådant händer" var kommentaren bara.

Jag ringde läkaren på hudkliniken som gett mig cancerbesked och han blev väldigt förvånad. Det fanns nämligen klart och tydligt cancerceller i knutan vid biopsin. Det var inga tveksamheter.
En annan läkare som jag har kontakt med ringde upp mig och tyckte det var en märklig historia men "det slutade ju bra".

Visst är jag överlycklig över att det gick så bra som det gick. Men jag kan inte låta bli att fundera över varför ingen bryr sig om vad jag gjorde. . Man skyller hellre på att jag fick fel besked.....Känns inte riktigt ok . Ibland är jag stridslysten och vill stämma sjukvården, för det mesta är jag bara nöjd med att jag är frisk men samtidigt så känner jag att jag vill berätta för andra vad jag gjort. För jag är övertygad om att man inte tog fel vid biopsin.

 

 

Idag blir det middag hos Peter och Lenita. Regnet öser ner och vi har varit och handlat diverse nyttigheter. Mika är tapper och modig. Han testar mina gröna drinkar och teer utan knorr. Ebba har också börjat ge gräsdrinkar till dockorna. Det smakar illa säger hon men det är ju medicin!!

 

//Monne

 

 

Livrädd

Jag är livrädd för allt som väntar. Samtidigt pågår allt som vanligt.

Förra året sa läkaren i Umeå att ingen kan leva med AML. Med cellgiftbehandling kan det gå en månad, ett kvartal eller ett år. Tiden är begränsad, det vet hon.

Nu finns försök att försöka "lura" AML att bli KML. Den kroniska leukemin kan man leva med under många år. Kanske kommer MIKA att delta i något liknande.

Med små barn i närheten blir man medveten om att livet pågår just nu.

Vi kämpar på och försöker hitta en vardag i detta.
//Monne

http://www.frisk.n.nu/berattelser-ur-verkliga-livet

Vad gör man?

Hur gör man när man får ett dåligt besked? Vad säger man? Vi vet inte. Vi famlar oss fram och det är helt ok för er alla andra att göra samma sak.

Igår berättade läkaren att leukemin även synts på MR från levern. Det finns inte längre något bot för sjukdomen.
Hon bad Mika tänka efter hur han vill ha det. Om han inte vill ha någon behandling och "ge upp" för att slippa så mycket sjukhusvistelse eller om han kan tänka sig att få en sorts underhållsbehandling för att hålla leukemin under så bra kontroll som det bara går. Hur den kontrollen kan se ut och vara vet ingen.

För MikaNärmast till hands är strålning i Umeå som smärtlindring. Den är inte botande utan minskar enbart på tumören och därmed trycket på nerven till armen.

Pålle länkade till matråd och vad som är det rätta varierar från expert till expert. Nu bombas Mika i alla fall med vitamindrinkar som jag mixar av frukter och grönsaker.

Vi åker hem nu över helgen då inget ändå kommer hända förrän nästa vecka.

Barnen har åkt till Kiruna på festival; Loreen, Sean Banan och Joey Tempest....

/Monne

Dåliga besked

Igår fick vi veta att leukemin finns längs ryggraden och ner mot ryggslutet. Ett fördjävligt besked att få. Jag kunde inte förmå mig att säga detta till någon under hela dagen. Först senare på kvällen kunde jag prata om detta.

Under Tuas fotbollsträning Googlade jag och hittade historier om människor som klarat sig tack vare ändrad kost.

Något annat måste vi försöka hitta på tänker jag. Jag har varit och inhandlat massvis med nyttigheter. Fixat stavmixer till sjukhuset. Lånat böcker på biblioteket om bra mat för cancersjuka. Vi träffade en man på avdelningen som skjutit upp sin myelomdebut med ca ett år, trodde han, genom att äta bla broccoli, blomkål och grape.

Vi måste ta nya tag. Det är så otroligt deppigt med dessa besked.
Mika är nu på MR av levern. Ytterligare ett tungt besked att vänta??? Värdena på levern försämras lite varje dag.

Läkarna har inte tagit några beslut ännu vad som händer. De väntar på svar från biopsin som gjordes tidigare idag.

De här dagarna är tyngre än andra. Ovissheten gnager hål i märg och ben.
//Monne

Äntligen måndag!!

Natten på sjukhuset har varit helt lugn.
Tre MR undersökningar vill läkaren genomföra, rygg, njurar och lever. Sedan blir det kärlröntgen, ultraljud eller PET-röntgen för att kolla halsförträngningen och leukemin.

Vi är hemma på permis. Lätt regn idag.
Myggen trivs och Mika likaså när han får pyssla på, läs städa.

Synd att England förlorade. Där rök nog vår chans att vinna EM tipset.
Det blir till att börja köpa Triss igen.
//Monne

Söndag

Idag så smet vi från sjukhuset. Vi orkar inte vänta på ronden. Rabarberpajen var klar när vi kom till stugan.
Natten har varit helt ok.
// Monne

Permis

Mika sitter på verandan och läser. Ikväll blir det incheckning på Sunderbyn igen. De vill ta prover och ge medicin.
Jag testar nya appen för blogger. Skönt om den funkar bra eftersom det strular med vanliga sidan.
//Monne

Midsommardagen

Enligt läkaren gick operationen bra. Två rör är nu på plats igen. Mika var trött när han kom tillbaka och sov på i stort sett under hela eftermiddagen. Idag mår han bättre. Blodtrycket har sjunkit. Han har gått ner 3 kg. Nu väntar vi på att läkaren ska ge honom permis. //Monne

Operation

Midsommarafton för 8 år sedan... Jag blev fru Lindehag! Nu sitter jag på sjukhuset och väntar på Mika. Han har fått nya rör inopererade. De förra togs bort förra veckan eftersom det gjorde ont att pinka. Igår gjordes en MR. Vi trodde att den enbart gjordes på njurar och lever. Det visade SIS att läkaren begärt en extra koll på huvudet eftersom han varit yr. De har hittat en förträngning i halsen, under örat, som kan vara en propp. Han fick en spruta igår som ska lösa upp den ev proppen. Den eventuella skriver jag eftersom det kan vara leukemin som härjar även här. En kärlröntgen kan ge svar på detta. Nya frågetecken hopar sig. Vi får nog vänta tills midsommarhelgen är över innan vi får några svar. Ha en bra midsommar. Jag hoppas att vi får käka middag hemma. //Monne