Army cut

Dagarna har rullat på med ett middagsbesök på sjukan samt övernattning då jag numera får antibiotika intravenöst eftersom min sänka steg under några dagar. För att vara i isoleringsläge med noll i vita blodkroppar har jag dock lyckats vara på sjukhuset så lite som överhuvudtaget är möjligt.

Länge trodde jag att jag skulle få behålla håret även denna cellgiftskur men för ett par dagar sedan, två veckor efter avslutad kur, så var handen full med hår då jag försökt styla luggen. Igår fick så Carina uppdraget att raka bort allt. Man vänjer sig dock snabbt, lättskött i alla fall.

Mina vita blodkroppar har börjat visa sig och var i morse på 0,47. Ser fram emot då isoleringen upphör och jag kan äta lite mer fritt. Hb-värdet har varit otroligt starkt och hållit sig ovanför min transfusionsgräns på 80 fram till igår då jag hade 79 och fick två påsar. Imorse var det så högt som 105. Njurvärden är normala och levervärdena avviker en aning. Jag skulle gärna se att vi gjorde en röntgen snart för att få bekräftat att alla cancerceller är borta. Känner mig övertygad om att så är fallet.

Armen börjar kännas helt ok, även om jag behöver mina långtidsverkande Dolcontin, en på morgonen och en på kvällen. Det börjar vara läge att prova på att svinga golfklubborna för första gången i år...

Grattis Mattis, äldsta brorsbarnet, som blir 18 år idag och bjudit in Monne och Joe till O´learys för bowling och burgare. Tua tältar i skärgården, på Kluntarna, med Alva och hennes familj. Jag har blivit kvar i stugan med sista delen i Hungerspels-trilogin. Fortfarande något moloken och förvirrad över händelseförloppet. Ungefär samma känsla som slutet på Ringen-trilogin; vissa sagor innehåller för mycket grymheter för att slutet skall kunna bli rosenskimrande och att allt blir som  förut.

Nu har precis svärföräldrarna anlänt och försöker ställa upp husbilen så plant som möjligt på vår gräsmatta.

/Mika

Recept kommer på en god grön drink. Vi har prövat den med varierat innehåll.