Ett år har gått sedan Mika dog. Ett år som jag varje dag önskat vore annorlunda.
Jag saknar mitt gamla liv, att vakna med Mika vid min sida, prata, skratta, gråta och krama honom.
Så många gånger under året som jag har kommit på mig att själv att tänka att det här ska jag berätta för Mika när jag kommer hem, för att sedan komma ihåg att det inte går.
Det tog lång tid för oss att välja gravsten. Vi hade olika tankar hur den skulle se ut. Resultatet blev vi jättenöjda med. Joe var orolig att jag aldrig skulle kunna bestämma mig och det var nog tur att han pressade på. Mamma Karin textade namnet och strofen kommer från en av sångerna som vi hade på vårt bröllop.
Det gick en fantastiskt bra och samtidigt sorglig serie på SVT, Döden, döden, döden. Där fick man bla möta Sven Wolter vars fru Viveka dog i cancer. Han sa: Jag gjorde det inte lätt för Viveka att dö, jag försökte göra det lätt för Viveka att leva. Se den om ni orkar.
Så tänker jag om mig och Mika också. Båda visste vi allvaret med leukemin. Jag försökte göra det lätt för Mika att leva och han var helt fantastisk att göra det lätt för mig att leva med honom.
Hans lugna och ofta nonchalanta inställning till sjukdomen kunde visserligen ibland göra mig galen. Jag drömde om honom för ett par veckor sedan. Han var tillbaka från ???. Jag sa till honom att vi måste ringa till lärkarna och säga att han var "tillbaka". Det är ingen fara, jag har en tid bokad om en vecka, sa han. Medicinerna då? frågade jag men fick bara en axelryckning till svar. Till och med i drömmen var han lugn.
Jag är otroligt tacksam över att ha Joe och Tua hemma. Utan dem hade det varit ödsligt och tomt. Vi har gjort roliga, mysig och sorgliga saker tillsammans under året. De är och har under hela "resan" varit helt fantastiska. På bilderna ser man hur små de var när Mika blev sjuk. Tänk vad de har vuxit (på alla plan).
Jag är också otroligt tacksam för allt stöd jag fått under året. Sms, samtal, besök, brev, presenter, blommor mm och resor som vi gjort med vänner har underlättat sorgen. Det är lättare att vara tillsammans med andra tycker jag. Det är skönt att få skratta och känna glädje vilket jag gjort tillsammans med er alla. Det blir en motpol till all sorg som finns i mig. Det är tärande att vara ledsen.
Mamma Karin och bröderna med familj kämpar också. Kram till er idag.
Än en gång, tack till er alla!
Monne
Så fint du skriver och vilken vacker sten det blev. Har ofta tänkt på dig och dina barn under det här året och önskat att ni ska få kraft och känna glädje. Jag hoppas att din smärta kommer att kännas allt mindre och att alla vackra minnen i stället bli tydligare. Massor av hälsningar och kramart till dig, du som för alltid fick en plats i mitt hjärta.
SvaraRaderaDet här året som gått har varit rent ut sagt hemskt. Det var enklare när vi kunde prata med Micke, när hoppet ännu fanns kvar. Nu är det ett stort tomrum som finns kvar efter honom. Saknaden är stor och allt är så obegripligt.
SvaraRaderaMen jag är glad över att vi har varandra, att ni har varandra varje dag, och att vi planerar saker framåt, som solsemester ihop. Det gör att vardagen är lättare att ta sig igenom. Jag hoppas också ni kommer och hänger på vår veranda i sommar, badar i Drevviken. Sävast står förstås som vanligt på mina sommarplaner också.
Jag älskar er, och finns här för er. <3
Syster/moster Maria
Kära syster, Joe, Tua...
SvaraRaderaEtt år har gått sedan Mickes kamp mot sjukdomen tog slut. Han kämpade tappert och det gjorde ni också.
Ni fanns där vid hans sida och gjorde honom lycklig. Han kunde inte fått en finare familj! Ni är fantastiska! Glöm aldrig det! Jag finns alltid här för er!
Många kramar från syster/ moster Carina
Gråter när jag läser vad du skrivit, så fint och så sorgligt att du/ni måste uppleva det här. Vem hade rätten att bestämma att Micke inte fick många fler år att leva med er? Det frågar jag mig ofta. Han hade ju så mycket att ge er/oss alla, på olika sätt.
SvaraRaderaTänkt på honom idag och på de enbart fina minnen vi har av honom.
Så skönt att ni har varann och jag tror att Micke i sin himmel ser vilka fina barn ni fick tillsammans. Vi har ofta bett Micke hjälpa er framåt. Hoppas han hör vår bön.
Vi saknar honom och det känns otroligt tomt att han inte finns på Strandvägen när vi kommer. Tore saknar även sin kompis i idrott snack.
Många, många kramar till er alla från Mamma/Mommo och Moffa
Älskade underbara du! Jag blir så rörd och ledsen och saknade är stor efter Micke. Jag önskar bara att jag kunde lindra din och barnens smärta. Vi får fortsätta planera trevliga tilfällen vi träffas och gör saker som ger er och oss energi och kraft att njuta trots att han fattas oss alla. Kramar i massor din vän Nina ( vi ses nästa vecka)
SvaraRaderaFint skrivet Monica. Jag hamnar då o då i situationer, diskussioner där jag reflekterar över vad Kuben någongång sagt eller skulle ha sagt/gjort. Jag har så många bra minnen av en otroligt klok och fin vän. Han saknas så enormt mycket och det känns fortfarande helt obegripligt! Och det kommer kännas lite extra vemodigt då han inte finns med oss där i sävast när golfsäsongen drar igång igen. Men jag tror han finns där ändå, på något sätt. Varma kramar till dig och barnen / Stefan
SvaraRaderaSom jag skrev i mitt sms till dig så har jag varit och "hälsat på" honom idag vid graven. Det var lugnt och stilla. Ljusen brann så fint och de symboliska rosorna mötte mig. Jag berättade om hur mycket vi saknar honom, om hur ofta han kommer upp när vi pratar minnen oavsett om det är musik, sport eller upplevelser. Jag sa att vi lever vidare mitt i vardagen med arbete, skola och träningar, vi skrattar och gråter, att allt är som "vanligt" men att inget ändå är sig likt sedan han lämnade oss alla!
SvaraRaderaPrecis som Stefan skriver säger Matte ofta " jag vet exakt vad Kuben skulle ha sagt, eller jag vet precis hur Kuben skulle ha reagerat". Det är ett tecken på att Kuben hade en stark personlighet och att han lever vidare med oss, men han fattas...
Monica, Joe och Tua - från sidan är det svårt att se er och förstå hur ni orkar. Ibland pratar vi om det svåra men ibland försöker vi bara blicka framåt för som du skriver, ni behöver vara bland vänner och för en stund lämna smärtan åt sidan.
Vi har många roliga stunder att se framemot tillsammans!
Kram från hela fam. Frank via Nina.
Vill även sända en varm kram och tanke till Karin, Peter och Roger med familj.
Fina bilder och ord i en sorg som måste vara ofattbar.
SvaraRaderaAlla tankar och kramar till er
Sessan
Tänker ofta på er, extra mycket i dag. Jag och Martin pratade om Mika senast när vi sågs i söndags.
SvaraRaderaStora kramar till er alla!
Kina
Att komma hem från en arbetsdag. Att gå in på bloggen igen efter en tid. Att läsa din fina text Monne. Att se bilderna på Kuben och barnen. Den vackra gravstenen. Det griper omedelbart tag i hjärtat och sorgen slår in. Det känns så overkligt, så tungt.
SvaraRaderaEn god vän till mig miste sin fru, sina små barns mor, för ett antal år sedan. Jag ville att han skulle läsa bloggen ikväll, denna årsdag för Kuben. Det han skriver till mig efteråt gav mig tröst. Därför vill jag citera honom:
"Ett viktigt kliv. Ett sorgeår får familjen lämna bakom sig.
Sakta återkommer livet. Smärtan minskar så sakta, glädjen och
framtiden växer sig starkare.
Livet vinner men minnena finns kvar."
Så vi minns Kuben idag. Vi minns honom ofta. Vi glömmer honom aldrig.
Och vi tänker på er som finns kvar; Monne, Joe, Tua, Karin, Peter och Roger med familjer.
Varm kram till er alla.
//Marie-Louise
Varje gång jag passerar Fotografiska här nära mig tänker jag på Kuben. Vi kollade på fotoutställningen och åt vår sista gemensamma lunch där i januari för drygt ett år sedan. Jag kommer ihåg att jag hade en bra och positiv känsla efteråt. Det här kommer att fixa sig, han är ju hur pigg som helst! Nu fixade det sig inte men min känsla har inte förändrats. Den kommer alltid att vara bra och positiv när jag tänker på Kuben, det är bara från ett annat perspektiv.
SvaraRaderaHör jag vissa låtar med The Ark eller U2 tänker jag på honom. När någon fick för sig att beställa in en White Russian för ett tag sedan tänkte jag på Kuben. Den drinken var ju rätt populär för sisådär 25 år sedan när vi hängde på Arran/Ferrum. Tror att den drinken är på väg tillbaka. Ofta under soliga golfdagar så tänker jag mellan slagen att det hade ju varit trevligt om Kuben var med nu.
I hjärtat finns han alltid med mig, både på och utanför golfbanan. Jag tror att jag går ut på lokal i helgen och beställer in en White Russian och skålar upp mot himlen. /Micke
Så fint du skriver Monica! Jag tänker mycket på er. På nåt vis finns Micke kvar fortfarande även om han inte finns hos er fysiskt. Inte minst i era hjärtan. Världens största kram till er alla! Ina och tjejerna
SvaraRadera