Idag kör de igång...

Micke har legat i näringsdropp i natt och det gör han ännu. Han fastar i väntan på att de ska operera in slagen i bröstet. När den är där sätter de igång med cellgiftbehandlingen. Läkaren var nyss förbi och berättade att Micke inte har den kroniska varianten utan  "bara" AML. Om det är ett bra eller dåligt besked har vi ingen aning om och det spelar ingen roll. Vi får ta det som det är och kämpa på hur som helst.

När barnen var förbi igår sa Tua att hon inte visste att det var cancer. I morse blev hon jätte, jättesur på fammo som inte lät henne cykla till skolan. Konstigt tyckte hon trots att det är 1 meter snö ute. Det är väl hennes sätt att reagera...

Barnen har lite olika uppfattning om kommande flintskallighet. Tua vill INTE att han ska tappa håret. Joe VILL att han ska tappa håret så att han blir frisk. Mitt förslag att använda mommos gamla peruk mottogs inte med jubel. Konstigt...Signars perukmakare som lyckats så bra...

Vi frågade läkaren om hur länge det tar innan han tappar håret. Hon trodde på ett par veckor innan hår börjar lossna. Det blir nog att ta hit Vickan och korta ner kalufsen.

 Ett hett tips: Har ni inte kollat in Signar i Dansbanan i Täfteå, gå in på svtplay, titta och lär känna karaktärerna i denna mycket speciella dokusåpa. Micke har inte kunna sluta titta när han väl börjat.

Matte och Nina var förbi. Kul med besök. Det bryter väntan. Hur kan det vara så jobbigt att bara ta det lungt och vänta? Vi fick en massa böcker som vi kan fördriva tiden med. Det gäller att vänja sig vid detta, vänta, läsa, vänta, titta på Dr Phil, vänta, titta på Melrose, vänta, ännu ett avsnitt av Melrose, vänta, läsa, vänta.

Vi kommer att var experter på en massa kvalitétsserier efter tiden här!