onsdag 23 mars 2011

Lite morgondrama

Nu händer det en del i kroppen, skulle sätta ögondroppar på toaletten då jag kände att det snurrade till. Vaknade liggande över tvättkorgarna, tog mig tydligen upp innan jag åter vaknade upp i hallen då Monne kom från morgonmys med Joe och undrade vad jag och Tua gjorde?

Inget minne av fall eller blåmärken men det är lite läskigt när man inser att man faktiskt inte har så jäkla bra koll på vad som händer eller ens får en förvarning om att man är på väg att svimma.

Lite frukost och sedan åkte vi in på avdelningen igen. Blodtryck osv helt OK, blodprovssvaren kommer under förmiddagen.

Jag har varit stenhård i magen och fick en del medicament plus katrinplommonpuré av mor vilket gjorde att jag rensade rejält i magen under kvällen och natten, kanske all näring försvann lite för snabbt helt enkelt...?

Möjligen påverkad av alla tecken på att Tua skaffat pojkvän också....finns det cellgifter mot sånt?

/Mika

13 kommentarer:

  1. Det där "lilla" dramat låter som att det har en klar koppling till det sistnämnda dvs att Tua har pojkvän. Vilken pappa skulle inte reagera på en sån sak? Hur gammal är hon, typ 9 år? Herregud, du måste ju ge ditt godkännade också!

    SvaraRadera
  2. Jag håller med Micke ovan, till och med jag höll på att tuppa av när jag läste om Tuas relationsdrama!

    Så vad heter gossen?

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Svimma låter inte kul. Hoppas det reder sig. Jag har alltid svinlågt blodtryck för mig är det viktigt att dricka mycket. Hur gammal är pojkvännen?

    SvaraRadera
  4. Den ev. pojkvännen är en klasskompis, men jag försöker se detta med stort sinne...

    Blodvärdena sjunker, men exv de vita blodkropparna är fortfarande över 2. Det var ju vid 0,5 som isoleringen inträder, och förmodligen även den kraftigt ökade risken att bli sjuk.

    Det skulle kunna vara så att min benmärg var lite för stark för dessa cellgifter och att starkare doser skall till, men ännu är värdena sjunkande så den slutsatsen vill de inte dra ännu...

    /Mika

    SvaraRadera
  5. Tuas pojkvän är inte officiell och hon mörkar för oss. Hon vet inte att vi vet.

    SvaraRadera
  6. Jag kommer vara diskret observant nästa vecka.

    SvaraRadera
  7. Herre Jösses! En pojkvän! Jag höll på att sätta kycklingen i halsen!!

    Ebba har en tyghjälm som hon hade när hon lärde sig att gå. Kanske något för den yrslige!?

    Skickar lite kraft!

    SvaraRadera
  8. Lite Mowgli över dig, för den som kan sin djungelbok: "jag är helt okej" som han sa..

    Glöm de där med motionscykel på rummet, lagom fysisk aktivitet är nog en puttmatta..

    Ang Tua, kanske dax för Monne att ta ett "mor-dotter" samtal ?????

    Kämpa på

    SvaraRadera
  9. Godkväll!

    Det hinner hända mycket när man inte har pratat med er på tre dagar! Utskriven, inskriven, dåligt flås och så svimning på det....nog bäst att du/ni har ett rum på sjukan ändå!Era personligheter lyser så starkt igenom när man läser era inlägg. Monnes målmedvetenhet resulterade i att rummet på Hospitalet snabbt kom tillbaka. Bra gjort! Att Mika har en hög intelligens är nog ingen överraskning för någon, måste dock säga att du i mina ögon är starkare än jag trott. En insikt jag är oerhört glad för att jag fått. Det känns gott att läsa att cellgifterna har fått tumörcellerna att minska, ytterligare ett tecken på styrka. Fortsätt att kämpa!

    Matte är och lirar bowling med Göran och jag stöttar sonen med läxorna.

    Jag hoppas att Tuas romans är snabbt övergående så jag slipper yppa något till Ludde :-) Trist med brustna hjärtan i så unga år....Kuben, du får spara hagelskotten till framtiden.

    Sköt om er. Våra tankar och diskussioner går ofta till er.

    Kram från Nina

    SvaraRadera
  10. ja du...pojkvän. Jag brukar säga till peter "tänk när det står ett par
    okända 42 or i hallen" hoppas det dröjer lääänge. När jag hör det här
    får vi nog ändra sko storleken till 36 or!!!
    Shit vad de är tidiga nu för tiden!!!

    Nä det är skönt å höra att det är relativt piggt hos er, lite dramatik
    får man nog räkna med....det verkar ju gå enligt "planerna".

    Många kramar å tankar till er!!!!
    Kämpa på!! Kramar Vickan å Peter

    SvaraRadera
  11. Läser alla kommentarer och blir rörd när jag ser hur många som stöder er i kampen. Underbart skönt att ni har alla dessa kompisar runt er.

    Sköt om er!

    Kramar från Mamma och Tore

    SvaraRadera
  12. Går in för att få dagens senaste rapport från familjen Lindehag! Jag läser om landningen i tvättkorgen som måste ha varit lite otäckt för er alla. Skönt ändå att det gick bra, och att att värdena ändå pekar i rätt och planerad riktning. Bra!

    Hoppas ni trots allt har fått en mysig dag tillsammans därhemma.

    Kram och natti!

    //Marie-Louise

    SvaraRadera
  13. Hej Monkan (Gullock)!
    Tack för er inbjudan till bloggen. Nu kan jag/vi följa ert liv utan att behöva fundera så mycket på jobbet. Vi saknar dig, Monica, otroligt mycket och du finns i våra tankar hela tiden. MEN vi finns kvar när din käre make blivit bättre.

    Härligt med en pojkvän! :) Mina söner ska aldrig skaffa flickvänner, de är mammas pojkar. ;) Känner att risken för ev. flickvänner ligger lågt fram i tiden då det bara är hockey och fotboll i deras huvuden, men man ska väl aldrig säga aldrig.
    Skickar en stor styrkekram till hela familjen Lindehag. Kram Maria. <3

    SvaraRadera