Mika har haft feber som kommit och gått under natten. I övrigt har han varit ganska lugn.
Jag och Karin har övernattat på sjukhuset, bröderna med fruar bor på patienthotellet och resten hos Maria.
Igår var MIKA mindre kontaktar än dagen innan. Detta eftersom de ökade medicinerna med smärtstillande och sömnmedel.
Dagen före såg vi att han försökte öppna ögonen, röra på tungan och händerna när vi pratade med honom. Tårarna rann också på honom när Karin och barnen kom. Han kunde också vid några tillfällen skaka på huvudet när vi frågade honom om han hade ont.
Igår fick de honom att andas nästan helt själv. Han har kvar respiratorn som stöd. Ev kan de nu minska på sömnmedlet så att han blir mera vaken för att kunna förmedla sig genom att trycka med handen eller röra på huvudet.
Kramar till er alla <3 / Monne
Kramar till er alla. Jag sitter på ett försenat tåg mot Luleå. Ikväll åker jag ut till Sävast, jag tar en vända förbi hos er oxå.
SvaraRaderaTrots att det är riktigt illa så går det inte ens att tänka tanken att det inte skall vända. Kraften och viljan i er alla, och inte minst i Mika måste vara större än sjukdomen.
Sanne!
Så fint att ni kan vara tillsammans allihopa. Att han får känna er kärlek. Vi hoppas alla att krisen vänder. kramar Ina
SvaraRaderaHälsa Mika att han är en kämpe vi ser fram mot att träffas i sommar.Hhälsningar storfiskarn med fru
SvaraRaderaKämpa på! Jag tänker på er!
SvaraRaderaAnna-Karin
Kämpa på, på samma sätt som vi är vana att se dig på innebandyplan och på golfbanan. Jag och övriga gänget i innebandylaget tänker dagligen på dig.
SvaraRadera/Robban E