Ännu en stressig dag.
Mika flygs hem med ett SOS plan. Karin åker med honom om taxin hinner dit. Chauffören hittar inte dit...
Jag vet inte hur det gått ännu.
Jag och Joe sitter på tåget ut till Arlanda.
Hela morgonen har vi sprungit runt som yra höns.
Mika fick lugnande inför resan då läkaren upplevde honom stressad inför resan.
Kram Monne
Kl 19
Mika är på plats på IVA i Sunderbyn.
Resan gick bra och Karin hann trots strulet med.
Oj hoppas allt löser sig. Förstår om Mika var stressad. Hoppas Karin hann med.
SvaraRaderaKram till er
Tänker på er. Hälsningar Jessica Berglund
SvaraRadera0j.0j vad ni får kämpa ,hoppas allt börjar ordna sig till det bättre. Vi tänker på er , håller oss informerade genom Mike o Stefan. Jättekramar till Monica o Karin.fr oss i Kainulasjärvi.
SvaraRaderaOj vad skönt att det gick bra! Hoppas ni känner att det funkar bra med vården där nu. Måste vara skönt att få vara på hemmaplan igen, trots allt.
SvaraRaderaKramar till hela familjen!
/Marie-Louise
Tillbaka i Umeå, och ni är tillbaka i Luleå. Skönt att er resa gått bra. Skönt också att få träffa Kuben igår. Man blir så rörd av att se hans envishet och kämpaglöd. Känner igen den vinnarskallen från många andra sammanhang. På fredag nästa vecka åker vi norrut i samband med sportlovet. Kanske finns tillfälle att träffa hela familjen då?
SvaraRaderaHoppas det känns bra att vara hemma igen. Det brukar kännas skönt att få sova i sin egen säng. Monica hur är det i Sunderby om ni ska sova på sjukhuset, tar de 1700:- per natt där också?
SvaraRaderaHåller tummarna nu för att Micke piggar på sig, att vården är bra och att ni ska få det lite bättre.
Ikväll sover jag på Quality i Luleå men längtar till min säng hemma. Tänker på er, godnattkramar i massor ❤
Skönt att resan gick bra. Hoppas att ni kunnat sova i egna sängar. Kram Ina
SvaraRaderaDet kändes bra ,trots läget,att få sitta en stund hos Mikael.
SvaraRaderaDet är ,för mig och om jag får tala för Carina iallafal,helt klart att han kände vår närvaro. Det som gör mig ledsen och förbryllad är att, anhöriga speciellt Monica ,måste ägna så mycket kraft och engagemang därför att sjukvården inte kan kommunicera .Vad gäller t.ex. mediciner etc.Detta kommer jag aldrig att acceptera.