Eftersom mina värden från förra veckan visade på ev tilltagande leukemi så sköt vi upp den planerade DLI-påfyllningen i Umeå i måndags. Vi åkte istället in och träffade Lena och beslöt att gå vidare med NK-cellstudien på Karolinska. Hon skulle kontakta dem. När provsvaren från måndan kom så hade de vita blodkropparna sjunkit till normal nivå igen men levervärdena fortsatt uppåt och är nu läskigt höga.
Efter att ha mått rätt så dåligt och legat hela tisdagen samt onsdag morgon ringde vi in för att försöka få igång en behandling. Uppenbarligen är levern, och kanske gallgångarna, påverkade. Vi har läst oss till att mina symptom: svettningar, lätt illamående, trötthet mm hänger ihop med detta. Det har känts lite som att det är nu jag dör. En behandling för att pressa tillbaka leukemin måste igång.
Lite bättre känns det nu då Lena ringde tillbaka. Beskedet från Karolinska är att det nog dröjer ca 3 veckor innan de tar in mig därför bokade de in en DLI-påfyllning i Umeå på fredag.
/Mika
Få av oss som följer din/er kamp kan nog förstå vilket rent h-vete ni går igenom. En allvarlig sjukdom med mycket smärta, därtill ska ni hantera känslor som rädsla, ångest och oro, det gör ont att veta hur hårt ni kämpar.
SvaraRaderaKan inget skriva eller säga som gör att det underlättar för er men känn att vi är med er!!
Tycker så mycket om er!
Kram från Nina & Matte
Jag kan bara hålla med om vad Nina skriver. Jag försöker formulera vettiga meningar men det känns som att det blir fel hur man än skriver. Kämpa Kuben, vi får stenhårt fokusera på att det vänder med behandlingen via Karolinska!
SvaraRadera/Micke
Varje gång jag hör denna låt av Laleh tänker jag på dig Micke, därför säger jag som henne nu när jag har svårt att finna egna ord:
SvaraRaderaSome die young, but you better hold on!!
Jag älskar er, världens finaste familj.
Tusen kramar Maria
Ja fy fan, inte det man ville läsa..
SvaraRaderaJag vet inte hur, men ni måste-måste-måste fortsätta kämpa, tappa inte tron på underverk...
Vi alla vet, hur jävla hårt ni alla har kämpat med denna förbannade sjukdom.
Men kampen måste och kommer att fortsätta.
Som du skiver, en ny behandling för att pressa tillbaka leukemin måste till, jag hoppas och tror att du, Monne och barnen tar er igenom detta bakslag.
Någonstans hittar ni gemensamt, styrkan att stå emot...
Kärleken till famijen och livet måste vinna.
Jag förstår att ni är nere på botten just nu, VAR ledsna, gråt och skrik, släpp ut all frustration, för att sen hitta kraften att gå vidare..
Vi tänker på er
Mellanbror med familj
Önskar vi kunde bidra med mer än bara ord för att hjälpa er i denna stund. Vi tänker mycket på er och vad ni går igenom och kan bara be er att fortsätta kämpa på som ni har gjort hela vägen. Stora kramar från oss. Hasse, Eva, Noel
SvaraRaderaFöljer bloggen och ser fram emot att läsa att du börjar må bättre och bättre! Man har ju läst så många historier om människor som varit svårt sjuka men plötsligt har det vänt och de blir helt friska. Vi tänker på dig och hur jobbigt det måste vara för er alla!Och särskilt för dig som har ont.
SvaraRaderaSkit oxå!!
SvaraRaderaVad händer??
Det här är ju riktigt trist å höra...
Vi får hoppas på att DLI påfyllning och Karolinska
kan vända det här.
Kämpa på som ni har gjort!!!
Vi tänker på er!!!
Många kraaaamar från Vickan och Pello
Ja, det är svårt att veta vad man ska skriva nu när läget är så svårt för dig, det faller hela tiden tillbaka till orden, kämpa..vilja..ge aldrig upp... vi är med via våra tankar kära vän! vi tror stenhårt på att levervärden osv. går att fixa med behandling!, kramar från Pålle o Kricko!
SvaraRaderaTråkigt att läsa Micke men nu sätter ju läkarna in ytterligare behandling.Jag läste det Micke/Lenita skrivit och tycker att de skriver så himla bra. Precis detsamma vill jag säga till dig, Monica och barnen.
SvaraRaderaStööörsta kramen till dig,Monica och barnen från Ina i Kungsbacka.Ni är bäst!!
Du skriver så rakt och ärligt, tårarna rinner. Blir samtidigt så imponerade av den styrka ni har visat genom hela denna långa och jobbiga resa. Ingen som inte varit där kan förstå.
SvaraRaderaNi ska veta att vi är många som tänker på er varje dag. Alla önskar att det fanns mer vi kunde göra. Hoppas att ni känner att vi är med er i kampen. All styrka till dig och famljen! Det känns skönt att veta att doktorerna gör allt de kan. Vi sätter allt vårt hopp till läkarvetenskapen och till er förmåga att kraftsamla ytterligare en gång.
Stor kram, Åsa, Magnus och barnen
Jag sitter och skriver några rader, sen ångrar jag mig och tar bort allt. För jag vet inte hur jag ska formulera mig. Jag antar att vissa saker helt enkelt inte går att sätta på ord. När jag läser det här inlägget så förstår jag inte hur sån orättvisa som denna ens får existera i den värld vi lever i. Ni kämpar och kämpar men ändå kommer det bakslag hela jävla tiden. Ilska, ilska är ett bra ord som jag kan använda mig av när jag försöker beskriva hur jag känner mig. För jag blir så jävla arg att något så vidrigt som cancer får finnas.
SvaraRaderaOch ur denna ilska så växer bara mitt hopp mer och mer. Jag får den känsla som jag hade när jag höll mitt tal om dig Mika, under de första 2 minuterna så ville jag bara gå iväg, smälla igen dörren och gråta. Men när den avslutande delen av talet kom så förstod jag varför jag fortfarande stod kvar där. Mitt hopp, jag stod och sa till alla de gråtfärdiga ögonen att vi aldrig kommer förlora hoppet. För det kommer vi aldrig. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommer fortsätta vara så stark och fortsätta kämpa. För det måste du göra älskade farbror Mika <3
Många styrkekramar från Josefin.
Så otroligt fin text Josefin, och förutom det fina innehållet måste jag också säga att du är en talang inom skrivande!
Radera/hälsar en som jobbar med skrivande
Hjärtat blöder och tårarna rinner. Herrejesus vad fin du är duktiga, duktiga guddotter.
RaderaOj vad triviala alla vanliga bekymmer med köksrenovering och tjorv på jobbet är i jämförelse med det ni möter. Bra att det ännu finns behandlingar att ta till.
SvaraRaderaKramar Sanne!
Kommer gärna över till KI när det blir dags. Många stora kramar till er alla!
SvaraRadera