torsdag 29 september 2011

Kreativa mediciner

Märkligt detta med kortison. Jag skulle tro att jag snittar max 5 timmars sömn per natt och ändå är jag inte trött under dagen heller. Dessutom får man ökad aptit, säkert en anledning till att jag på nätterna ligger och planerar kommande matlagningar i detalj. Allt möjligt har jag fått cravings på och har inhandlat både räksallad och dallassallad som hamnar på kvällsmackor och hamburgare. Monne har frukosten serverad innan hon kommer ur duschen, inklusive kokta ägg.

När jag låg inlagd i Umeå under förra veckan lyssnade jag på Liza Marklunds "Postcard killers", där introducerades den amerikanske polisen för en tunnbrödsrulle av den norrländska hjältinnan. Tunnbrödsrulle, när åt man det sist? 1986? Givetvis dök detta upp i mina drömmar och jag har därför planerat in ett tunnbrödsbak och inhandlad alla ingredienser för att servera detta till igår. Brödet blev mer av typen seg glödkaka, god men ej lämpad för tunnbrödsrulle. Det blev köpes tunnbröd i stället och en rejäl fyllning med rostad lök, bostongurka, gurkmajo, räksallad....himmelsk tyckte jag, men barnen har ju lite dålig grillkioskultur och tycker nog bättre om maxburgare.


På väg ner till Umeå nu för läkarbesök. Jag slutade med det vanliga kortisonet i måndags så vi får se om magen blir sämre igen... Nu när det börjar gå ur kroppen så började jag faktiskt slumra framför TVn i går och somnade före Monne, sov på till klockan ringde 5:45 (taxi kl 6:15).

Slutligen så har säkert en del av er konstaterat hur det slutade för Leukemi-Micke. Hans lidande tog slut medans jag var nere i Umeå för två helger sedan.

Uppdaterat på hemväg, kl 13, angående dagens läkarbesök:

Bra blodvärden över hela linjen, Hb 138 vilket innebar att de också genomförde min fjärde blodtappning. Järnet har inte kollats på en månad, men jag tycker det borde sjunkit rejält då jag tappats 3 gånger sedan dess.

Levervärdena är näst intill normalnivå, givetvis hjälpt av kortisonet som jag fått under ca 10 dagar. Jag brukar vara i vinskåpet och vända på Barolon och fantisera att jag får ta ett glas till mina planerade snittar med Stefan J-smörja blandat med salami och souvas. Det blir nytt besök i nästa vecka, om levervärdet klarat sig på denna nivå utan hjälpen av kortisonet så är det dags....

Cecilia menar att vi balanserar GVHn på gränsen nu och det är fortsatt järnkoll på välbefinnande och värden. Det var riktigt positivt att både mage och lever svarade så snabbt på kortisonet, det visar att den ligger på en lagom nivå. Går det för långt blir den svår att häva.

De har ju också sagt att akut GVH inte är att önska, inte mer än att det bara visar sig och sedan skall tryckas tillbaka. Så kallad kronisk GVH har visat sig vara positivt att ha då det minskar risken för framtida återfall. Enligt Cecilia så är det i tarmen akut och det jag har på huden är kroniskt. Nu har jag knappt något på huden, den har varit lite läderlik stundtals men är nu riktigt mjuk och fin.
/Mika

3 kommentarer:

  1. Det är bra att de har "järnkoll" på dig i Umeå!
    Är dina matfantasier alltså ett utslag av kortisonet och inte det faktum att du numera har din brors DNA-uppsättning? Annars har väl hela Sverige drabbats av GI-kostvågen- såg att t o m smör blivit en bristvara.
    Hoppas u får mycket god mat i helgen och kanske golf om vädret blir bättre?
    Kramar från oss på Smedkroken

    SvaraRadera
  2. Hej Micke med hela familjen!

    Kan inte låta bli att skratta åt dina matfantasier. Och jag förstår din längtan efter att få sätta dig vid matbordet med ett glas rött. Vi håller tummarna för att det inte skall dröja allt för länge tills dess.

    Underbart att alla värden är så bra. Som jag sagt tidigare så är du unik!! Man kan läsa mellan raderna du skriver att du har en livsvilja utan dess like. Stå på dig bara och unna inte det dåliga att ta över. Ni, hela familjen har så mycket att se fram emot.

    Och om vi inte ses i oktober så hoppas jag att ni planerar julhelgen till Kiruna och oss på Bromsgatan.

    Vi önskar er en härlig helg!

    Kramar från oss genom Eivor

    SvaraRadera
  3. Tjena...
    Ha-ha-ha..
    Bara att du vänjer dig, jag tror som Sessan, jag är nästan alltid hungrig...
    Mycke å god mat, gärna en ädel dryck till, kan de bli bättre?!
    Sen är ju ett mellanmål aldrig fel..

    Lite "låg", jag har ju aldrig läst en rad av "Leukemi-Micke" men ändå så har han ju figurerat i bakgrunden, jag skänker en tanke till honom och hans anhöriga, man blir påmind om att detta är ingen lek....

    Samla massor av kraft i veckan, jag kommer ner ensam till Lule, fru å barn är less på att resa.
    Jag kommer nog tidigt på fredag, tänkte lira golf fredag-lördag...
    Ställ in dig på rejält med "pisk", Monne å Görre kanske oxå vill??

    Om det blir så att du öppnar den där fina flaskan, så tittar jag gärna in å luktar på korken...

    Ses // Peter

    SvaraRadera