Kiruna IF hockey har mot alla odds tagit sig vidare i kvalet. Nu hoppas jag (trots allt) att samma sak ska hända med Mikas tillfrisknande.
Läget är ungefär som tidigare. Han pendlar i feber och blodtryck. Han fortsätter att svettas stora mängder.
Idag kallade läkaren på oss. När de gör det är det inga bra besked de kommer med, vilket jag också sa till Peter innan vi gick dit. Läkaren sa det jag väntat, läget är illa. Så illa som det kan vara...
Nu väntar vi ett par dagar sen så... Ja ni får tänka ut det själva. Själv hoppas jag att Mika själv visar vägen vart den ska gå.
Jag orkar inte känna sorg över vad läkaren säger, inte för femtioelfte gången. För så känns det. Jag vet inte hur många gånger jag ringt runt vänner och bekanta och sagt att nu är det nära.
En sak vet jag iallafall, skjut inte upp ett ev besök eller om ni vill säga något.
Jag har sagt det till barnen, varje besök kan vara det sista. Samtidigt kan vi inte gå omkring och vara jätteledsna hela tiden, det orkar ingen.
Älskade Tua ska ha sitt kalas imorgon, här hemma är det vanligt liv igen. I Stockholm levde jag i en bubbla där jag inte behövde tänka på annat än att besöka Mika vilket var otroligt skönt. Här blir det tvätt, mat, handling, städning, läxor, skola, träning mm som jag samtidigt ska rodda i. Saker som jag får visserligen får hjälp med men som inte går att jämföra med Stockholmslivet.
Kram Monne
Ni är kämpar som sällan skådats! Önskar innerligt att det vänder och att Micke visar vägen och blir bättre. Vi tänker på er, hör av er om det finns nåt vi kan hjälpa till med, massor av kramar från oss på Strandvägen 18.
SvaraRadera<3
Vilka kloka ord och vad bra ni gör det. Jag packar för en vecka i USA jag kommer ner då jag kommer hem. Jag hoppas att det vänder. Hälsa Mika att jag tror att han orkar lite till. Kramar till er!
SvaraRadera/Sanne!
Det går inte en dag utan att vi tänker på er flera gånger! Tack Monica att du orkar uppdatera info till oss alla som följer er kamp. Vi håller tummarna att det vänder!
SvaraRaderaKram från familjen Pålsson
När jag föreläser om mindfulness brukar vi prata mycket just detta: livet kan bestå av både glädje och sorg samtidigt. Även om du kanske inte orkar känna så värst mycket glädje så pågår livet samtidigt med barnens aktiviteter, matcher, tvätt och städ etc. Och det kan faktiskt vara en hjälp. Du har en sån fin inställning. Nu får Micke visa vägen. Stor kram från Ina
SvaraRaderaÄlskade Monica och älskade hela familjen Lindehag!
SvaraRaderaDet viktiga just nu är att ni orkar, för Mickes och er egen skull.
Vi kommer imorgon söndag och skall på alla sätt försöka lindra er vardag och hjälpa er att leva trots det svåra Micke går igenom.
Kom ihåg att vi är många och vi älskar er alla så mycket.
Många många kramar till er!
Lilla Monica, det är svårt att skriva för alla tårarna som rinner.Våra tankar finns hos dig,Mikael ocn barnen. Våra hjärtevarma hälsningar till er.Moster Ulla ocn Erik
SvaraRadera