Mikas pratande består inte av ord utan fortfarande är det kroppsspråk som gäller.
Alla frågor får vi inte heller svar på.
Läget är fortfarande allvarligt men betydligt hoppfullare än tidigare.
Hans HLH sjunker men är ingalunda över. Normalvärdet ligger på 150. Igår hade han 10 000 och då har det sjunkit från 200 000!!! Om ca 2 veckor vet vi betydligt mer sa läkaren gällande hans psykiska och fysiska tillstånd.
Kram Monne
Inatt kom det rikligt med snö. Är det inte dags för våren att komma till Stockholm?
Kl 12:45
Det har varit en körig förmiddag. Sjukgymnasten har varit och tränat Mika, med fokus på lungorna. De har tagit bort respiratorn/ventilatorn/slangen i munnen.
Han har gjort lungröntgen och andats i en hostmaskin.
Vi får se om han fixar andningen eller om de är tvugna att koppla in respiratorn igen. De mäter blodgaser för att se hur han syresätter kroppen.
Kl 1 har de möte om ev omplacering av Mika.
Kl 20:45
Vi packar för hemförd. Vi fick besked om detta idag. De har bokat resa för Mika med SOS-planet. Det blir avfärd onsdag eller torsdag.
Mika klarade inte att andas själv så de satte in respiratorn igen :(
Det känns både bra och dåligt att komma hem.
Dåligt då jag är rädd för att vården inte är lika bra i Sundis som på KS.
Tua är redan hemma och tävlar ikväll under LF -08 matchen. Hoppas att de går vidare.
Att följa Mikas resa är som ett maratonavsnitt av House. Hoppas nu inflammationen ger vika utan att lämna några spår. Idag finns en bra artikel i SVD om hur häftig hjärnans kapacitet att återskapa nervbanor är.
SvaraRaderaHär i Kiruna skiner solen och det är Kirunavår på riktigt!
/Sanne!
Vilken bra liknelse med House!
SvaraRaderaNu åker jag på semester till Sydafrika i 3 veckor, så du kommer troligen inte att höra ifrån mig under den tiden Monica. Men du kan vara förvissad om att mina tankar är med er och jag ber till den stora goda kraften att allt ska gå bra och Micke ska komma tillbaka till er på alla plan.
Styrkekramar från
Anna-Karin
Monica bad mig att förklara hur det är att "prata med Micke", men jag tycker hon beskriver det ganska bra här ovan. Vi får svar på frågor som om han har ont, om han fryser och sånt, mer kroppsliga frågor. Däremot får vi inga tydliga svar på frågor som om han vet vilken årstid det är, eller om det är mörkt ute när det är kväll. Det är svårt att avgöra om han är förvirrad eller om han bara inte tycker det är värt att slösa energi på så onödiga frågor.
SvaraRaderaÅ andra sidan har han ju drabbats av delirium som är ett sorts allmänt förvirrat tillstånd där det kan vara svårt att skilja på tid och rum, dröm och verklighet. T ex tror vi att han hallicunerar och ser något äckligt i taket, eftersom han tittar upp och ser rädd ut. Men vi försöker kontinuerligt övertyga honom om att det inte finns något farligt och då blir han lugnare.
Jag frågade i alla fall om han känner igen mig och då svarade han ja.
Vi alla har ju munskydd för oss för att sprida svininfluensa runt i lokalerna, så vi ser ju också konstiga ut för honom.
Vilken styrka hos er alla! Jag tänker ofta på Mikael, ända sedan han blev sjuk. Hoppet finns kvar. Jag och vi är med er i kämpandet. Morbror Bengt
SvaraRaderaHeja Mika! Äntligen är slangen borta! Ser fram emot mer info. Kramar!
SvaraRaderaHej på er!
SvaraRaderaJag snubblade in när jag sökte lite på google, och blev helt tagen.
Jag har själv AML och har precis kommit hem från Umeå där jag genomgått stamcellstransplantation, och just svininfluensan skrämmer mig enormt.
Mina tankar går till er och hoppas verkligen att allt går bra!
Sänder en massa hejarop och varma kramar till dig! Mitt bästa råd är att ge aldrig upp, får du dåliga besked bryt ihop och kom igen. Som Micke sa till mig i somras "det finns mirakel".
RaderaHälsar Mickes svägerska Maria
Martin har försökt att beskriva hur ni kommunicerar med Mika och hur det ser ut där han ligger. Det är svårt att föreställa sig för en med väldigt begränsad erfarenhet av sjukvård i allmänhet och i synnerhet intensivvård.
SvaraRaderaNi som finns på plats gör ett oerhört jobb. Tänker mycket på er och hoppas att ni får tillräckligt med sömn för att orka kämpa vidare.
Fantastiskt att läsa om framstegen de senaste dagarna. Mika är en sån fighter!
Detta är onekligen en snårig och bucklig väg. Tvära kast mellan hopp och förtvivlan...
Stor varm kram till er från Åsa m. familj
Ja ni måste vara helt slutkörda efter alla upp och ned. Men ni hinner nog inte känna efter just nu.Tänk att Micke ändå har slagit upp ögonen! Sänder många tacksamma tankar till jourläkaren som gav honom adrenalin.Jag vet inte vad HLH är men tråkiga värden som går nedåt låter ju positivt.Ta hand om er ni runt omkring Micke också! Tänk på vad flygvärdinnorna säger om syrgasmasken: för att kunna hjälpa andra måste man vila och fylla på energi till sig själv också.kramar Ina
SvaraRaderaTänker på er varje dag, ni är så starka, kram Carina & Glenn
SvaraRaderaoch jag som har tyckt att jag hade det tungt på jobbet....
SvaraRaderafy vad bra man har det egentligen!
Vilka härliga och varma människor det finns ändå, familj och vänner! Jag hoppas och håller andan, att det reder ut sig. Kramar från Benny Lavér
Oj vilka snabba kast. Jag kan tänka mig att det mitt i all dramatik varit tryggt att vara på Karolinska. Jag hoppas att ni blir väl mottagna. Syster hälsar också.
SvaraRaderaKram Sanne!
Det är snabba ryck inom vården. Jag hoppas resan upp går bra. Får ni åka alla tillsammans?
SvaraRaderaKram till er alla.